En motivationshöjare var att tidigt i våras anmäla sig till att springa Blodomloppet med några på jobbet. Har man lovat att man ska springa så får man gott springa och då krävs lite träning om man inte vill skämma ut sig...
Sedan har jag börjat gymma tillsammans med Tomas igen, som på gamla goda tider. Tidigare såg jag gymmet som en plats där jag bara skulle prestera vilket gjorde det tråkigt och jobbigt. Numera ser jag det mer som en plats där vi två kan umgås samtidigt som vi gör lite nytta - kvalitetstid!
Jag hoppas på att kunna hålla kvar i träningen nu och att jag så småningom vågar mig iväg på lite gympapass, något jag vet att jag gillar.
Sedan motiveras man ju bara mer och mer allt eftersom tiden går och resultaten börjar märkas av. Däremot tar det emot lite att se vikten sakta öka men det är bara att intala sig själv att det är av goda anledningar och inte tvärtom.
Blodomloppet då?
Det gick hur bra som helst och jag lyckades slå mitt, över 10 år gamla, personliga rekord!
