Flytten till Uppsala

Ni som känner mig vet att jag nyligen flyttat till Uppsala men alla kanske inte vet varför? 

Hela idén om en flytt dök upp när Tomas blev klar med sin utbildning och hittade en ganska så specifik doktorandtjänst som han sökte. Vi trodde aldrig att han skulle få den eftersom han var ute i sista sekund men det visade sig att han hade kopplingar till flera personer i projektet och vips, så var tjänsten hans. 

Diskussionen om en flytt började redan när han sökte tjänsten. Min första spontana tanke var "nej, aldrig i livet" och det höll jag fast vid ett bra tag men ju mer vi resonerade, desto mer lossnade det för mig. 
Varför skulle vi stanna i Linköping när ingen av oss egentligen kommer därifrån? Det enda som egentligen höll oss kvar var mitt jobb, och självklart några vänner. Det som kändes hårdast var att förlora närheten hem till familjen i Norrköping.

Eftersom jag aldrig varit i Uppsala kändes det väldigt främmande att bosätta sig här men många långa diskussioner och funderingar fick oss att sakta vänja oss vid tanken. 

Men, för att kunna flytta behövde ju även jag hitta ett jobb, något som var lättare sagt än gjort. Var ville jag jobba? 
Jag fick höra "ta det jobb du får och byt senare om du vill" men det höll jag inte med om. Bara att flytta och säga upp sig från ett bra jobb kändes som en stor uppoffring och jag kände att jag minsann ville få ut någonting bra av en flytt. 

Jag blev till sist erbjuden en tjänst som motsvarade min gamla vilket jag kände mig rätt nöjd med. Precis när jag skulle tacka ja så hörde de av sig från en mottagning där jag varit på intervju tidigare men fått ett nej. Jag nappade ganska så direkt. Mottagning med kontorstider, lediga helger och lite mer administrativt arbete - det var ju precis vad jag trott att jag aldrig skulle lyckas få hur mycket jag än ville. 

Så, idag jobbar jag på en neuropsykiatrisk mottagning för vuxna. För er som inte är så insatta betyder det att mina patienter har diagnoser som ADHD och ADD.

Vi bor i en bostadsrätt i ett område som heter Salabacke med cykelavstånd till arbete och centrum. Här trivs vi bra än så länge och jag blir mindre och mindre vilsen för varje dag som går. 

Bild från www.widerlov.se

Bild från www.widerlov.se