Den skändade cykeln

I torsdags kl 17 skulle jag i vanlig ordning hoppa på cykeln och trampa hemåt efter jobbet, glad över att bara ha en jobbdag kvar innan helgen.

Väl vid cykelställen kunde jag inte hitta min kära cykel, vad tusan?! 

Efter ett tag såg jag den. Den stod en bra bit bort och mitt på en gångväg, inte alls där jag ställt den på morgonen. Dessutom såg bakdäcket helt livlöst ut... 

Min skändade stackars cykel. 

Efter en natt på cykelverkstaden och med ett nytt bakdäck fick jag mersmak.

Nu har jag, helt på egen hand, rustat upp den med ett nytt framdäck och en ny sadel som inte lämnar blöta suspekta fläckar under rumpan när det regnat. 

Ibland imponerar jag på mig själv genom att klara mer än vad jag tror mig kunna. Jag får dock ge lite cred till grannen Ester, 1 år gammal, som hejade på medan jag pumpade däck. 

Med ett platt bakdäck kommer man inte långt...