Som Bambi på vågigt vatten

Den här semestern har jag övervunnit två stora rädslor, nämligen fiskar och djupa vatten.

När en gammal kompis häromdagen plockade fram båt och vattenskidor så ägnade jag inte en endaste hjärncell åt att ens överväga att våga testa. Det var ju ett solklart nej med tanke på att både fiskar och djupa vatten ingår.

Men när flera andra kompisar sedan åkt blev jag mer och mer sugen och till sist tvingade jag med mig själv i båten och slutligen ner i vattnet.

Några kraschlandningar senare hade jag åkt en lång bit på vattenskidorna och dessutom legat ensam mitt ute i den cirka 30 meter djupa viken i väntan på att dras upp på skidorna igen.
Det var hur kul som helst men sjukt jobbigt och ganska så smärtsamt då jag valde att krascha på rumpan mitt i ett åk. Bäst av allt var att jag vågade!

Om jag skulle göra det en gång till? Njae...

Inte den vackraste stilen, men det gick!
När jag kom upp ur vattnet efteråt hade jag blåa läppar, händer, fötter och lår trots 21 grader i vattnet.